Har ni nån gång känt en lyckokänsla. Jag brukar få det ibland. Livet är alltid värt att leva. Synd att alla inte har fattat det.
Jag brukar få sådana känslor när det är fint väder och jag är med kompisar ute och för något som är vanligt eller när det har hänt något bra.
För ungefär 5 dagar sen var jag med min kompis Frida och det var vackert väder och vi var och gungade i en gunga som vi på gården har satt upp. Då tänkte jag på det... Att livet verkligen alltid är värt att leva. Hur mycket kärlek man har att dela med sig. Hur mycket kärlek man har till sina kompisar. Var och en av mina kompisar har sin del av mitt hjärta, och jag är jätteglad över att ha träffat så under bara personer och jag hoppas att jag behålla dom hela livet.
  Lyckokänslor är verkligen något jag vill ha.
Kompisar och familjen är ett bra sätt att få dom känslorna. Att känna att man är värd någonting och har något att leva för. 
Frida, Josefin och jag bor på samma gård. Där hade vi kräftskiva för inte så länge sen. Vi var ute tills stjärnorna började lysa klart. Det var stund jag tror att jag aldrig kommer att glömma. Jag och Frida låg på marken och kollade på stjärnorna. För oavsett hur hårt underlag man en ligger på så är det alltid värt att uppleva en stjärnklar himmel med en vän. Då kände jag också en lyckokänsla. Också det där är värt att leva för. 
Vänskapen mellan mig och mina vänner är för stark för att kunna få mig att lämna det. Kärlek och vänskap är allt för att få en lycklig.  

Kärleken kan alla få. Och det är livet värt att leva för!

Från och med dagen då jag och Frida gungade i solskenet har jag bestämt mig att jag ska ta bilder på de stunder jag känner mig lycklig:







Frida



Men solen i ansiktet var det här en av de lyckliga dagarna i det 12 åriga livet jag har haft.
När jag kollar på bilderna blir jag lycklig och känner att Livet verkligen är värt att leva.

Kärleken kan alla få. Därför är livet värt att leva.

Jag hoppas verkligen ni läste det här!

Peace and love ♥